Veckan innan påsk var det tydligt att Elda inte tänkte vänta allt för länge till. Maten var inte lika god, hon sov mera och magen var mer spänd. Storhelg och första kullen för Elda gjorde att torsdagen åkte vi och röntgade henne. 5-6 st syntes och de var stora, lite nervöst då jag inte var sugen på akutfärd till Uppsala som är närmaste öppna på storhelger.
På lördagen började hon flämta och flåsa mer än vanligt så det kändes som att det var söndagen som skulle bli den stora dagen. Men icke sa nicke. Där stod hon med bollen i munnen även på söndagen och ville leka.
Under en valpning är det alltid skönt att vara två och då vår "Doula" Frida satt hemma med sina valpar under helgen var backupen, Erik här hemma.
Hela söndagsnatten hade Elda det jobbigt och var rejält besvärad av öppningsvärkarna. Nedbäddad i någon av våra famnar så gick natten i dvala när de satte fart på måndagsmorgon. Satt och pratade med Frida i telefon med Elda i knät när jag hör ett grymtande och kikar ner, det är valp på gång!
Sen kom 5 fina valpar ut på 2,5 h. Jag i valplådan och Erik assisterande med min valpningsbok (jag skriver ner allt ifrån klockslag, hur de kom, om placenta kom ut osv.) En fantastisk valpning och en sån underbar upplevelse varje gång. Att få vara med och se dessa små liv titta ut i världen - magiskt!
Stora var det då alla vägde över 400 g utom "mini" som vi kallar henne. Mini har dock visat sig vara en hejjare på att brottas och sno bästa matplatsen så hon lär komma ikapp.
Lika magiskt som att välkomna nya små liv till världen, lika roligt som det är att informera de som får valp (om de första veckorna går bra) lika tråkigt är det för de som blir utan.
Ett uppriktigt TACK till alla fina människor som väntat på dessa valpar, jag har försökt slussa vidare er som blivit utan och jag önskar er alla ett STORT lycka till på er väg framåt.
