Nedräkning

Nu har vi en trött tjej här hemma. Helst ligger hon på golvet i vårt sovrum. Det ska gärna vara mörkt i rummet också. Valplådan står förberedd sen länge, hon går dit, bäddar men sen är det golvet som gäller - svalt och skönt där.

Nu känner vi hur det rör sig i magen och det är magiskt. Tänk att det finns små valpar där inne. Nu är de i princip färdiga och ska bara äta upp sig lite. Jag tror dock inte att det är så väldigt många, men huvudsaken är att hon och valpar mår bra.

Samtidigt som det här är en fantastisk tid att få följa tikarna från parning, konstaterad dräktighet och väntan på valpning är det en viss nervositet som finns. Jag är alltid enormt ödmjuk och tacksam. Ödmjuk inför min älskade hunds tålamod, tillit och förmåga. Ödmjuk inför att det är en magisk tid att vara med om.

Sist men inte minst tacksam för världens bästa Doula och vän Frida som bollar med mig dag och natt (http://www.deveritas.se/) - även fast jag övergett rottisarna för ett tag.