Tänk egentligen vilka krav vi ställer på våra hundar. Många gånger omedvetet, många gånger orättvist. Dels ska de vara lugna och stillsamma hemma, de ska vara fullt ös på träning och tävling. De ska ha en stor kamp och jaktlust men ge sjutton i barnens leksaker och inte jaga grannens katt. De ska vilja gå genom eld för att få jobba och nästa stund så ska de klara av att hela familjen ligger däckad i influensa flera dagar.
Det är inte alltid lätt att va hund ;)
Jag reflekterar ofta över hur vi människor väljer att ha hund, och hur du som vuxen kan välja att hjälpa respektive stjälpa din hund.
Denna text skrev jag i samband med att jag ägnade all min tid, avel och intresse åt Rottweilern, men texten kan appliceras på alla våra hundar. Även idag separerar vi ofta hundarna, de behöver inte stå i centrum jämt utan mår bra av att veta att de kan koppla av i fred.
Vilka krav ställer du på din hund?
"Rottweilern har ju i mångas ögon ett oförtjänt dåligt rykte och i jakten på att bevisa att "vår rottweiler är så snäll" så sätter många sina hundar i mina ögon, oschyssta situationer.
Kan ta en klassisk situation hemifrån oss som exempel, Rasmus, Erik och Panthera (en av våra tidigare rottisar) är ute och spelar fotboll på tomten, det går rätt vilt till, men Rasmus är van och uppskattar hundarnas sällskap (oftast). Då kommer grannbarnen och vill vara med. Självklart säger vi och tar upp hundarna på altanen, varför undrar säkert många? är hon farlig? - nää men barnen är inte vana vid hennes sätt att leka.
Det är så lätt att det blir en situation, hon är van vid att få kasta sig in i leken i trehundra nittio, ett sätt att leka som jag tycker är ok, med VÅR familj. Men att riskera att hon hamnar i en oschysst situation när hon tacklar grannbarnen på samma sätt - det är inte ok.
(för att inte tala om hur många fotbollar som fått sätta livet till här hemma....)
Jag älskar det stora jaktintresset och utnyttjar det mkt i träning, men vilket kanske inte alltid är förenligt med vardagen. Då väljer jag att hjälpa...
Viktigt för mig är att barnens möjlighet att leka med kompisar inte ska påverkas av vårt val av att ha hund. En av min sons kompisar är väldigt hundrädd. Istället för att försöka överbevisa hur snälla våra hundar är har vi valt att låta dem gå undan när de kommer kompisar.
Barnens kompis vet att det är "riskfritt" att leka hos oss, hundarna får vara i andra delen av huset när de har mycket kompisar hemma och barnen får chansen att utveckla en BRA relation till hundarna istället.
Resultatet av att inte pressa varken barn eller hund in i situationen har inte låtat vänta på sig.
Den hundrädde kompisen är numera så pass van att han själv säger till våra hundar (numera labradorer dock ;)) att gå att lägga sig. I sin egen takt har han fått hjälp att utveckla en bra relation till hund igen. Återigen hjälpa eller stjälpa.
Jag tror på att vara ärlig i sitt sätt att ha hund. Våra hundar har alltid varit fullvärdiga familjemedlemmar och jag litar på dem 100 % men vi får inte glömma att de är djur och de egenskaper vi älskar att se i arbete, jakt, kamplust osv - Ställer krav på oss i vardagen. Och det ställs större krav på en aktiv hund än en liten hund avlad för sällskap...
Samma goa hundar som ligger i samma säng som barnen på morgonen, får saga läst för sig och är varsam med barnens leksaker. samma hundar vill jag ger järnet på träningen senare på kvällen.
Det ställer krav att vilja ha hundar med mkt egenskaper i sig. Både på hundarna och på oss som ägare.
Och frågan är hur rättvis är man jämt, jag tänker fel ibland också.
- Hur rättvis är du?
Må gott!
Opmerkingen